5 nya släpp

noah levererar sommardängor framför snöklädda berg

Noah – Geister

Senaste månaden präglas av riktigt feta släpp och en stor personlig favorit är den tyska rapparen av turk-kurdisk härkomst Noah. På albumet Geister så visar han hur tunga traplåtar kan göras trevligt poppiga och somriga utan att tappa sitt hårda yttre. På plattan hör vi ett potpurri av tyska producenter, de flesta med kopplingar till Dresden-baserade KMN gang och skivbolaget SQP, som Noah flitigt arbetar tillsammans med. Denna platta kommer gå varm i sommar!

En legendary member djar i London, där han är baserad när han inte är i Stockholm

Woesum – Blue Summer

Ännu en skiva med producenten i fokus (likt KazOnDaBeat) och gästande lyricister får vi av ingen annan än Woesum, mannen bakom många gamla hits från sad boys och drain gang. Albumet börjar starkt med ett Lean-flow som tar en tillbaka till Warlord-dagarna, och fortsätter med ett sound som känns old school. Kanske på grund av mixningstekniken, kanske på grund av DJ Scream som presenterar albumet, eller kanske bara för att det är gött att höra hela ligan tillsammans göra goa låtar. Jag uppskattar också inhoppet av Ant Wan, även om det inte har blivit speciellt väl mottaget av fansen. Tycker att det belyser en bredd hos honom i samband med hans egna släpp Leylas World, som förövrigt visar honom från hans bästa sida.

Nebu Kiniza Explains The Process Behind "Gassed Up," Growing Up & Upcoming  "Forever Happy" Project | HipHopDX
Cory Orville Reid aka Nebu Kiniza

Nebu Kiniza – BACK2LYFE

Han är tillbaka och damn! Vilket flow, vilka bars, vilken man. Nebu Kiniza, the man bakom dunderhitten Gassed Up, som sedan försvann men nu är BACK2LYFE med dessa 7 låtar redo att dunkas. Här hör vi likt Noah ett somrigt och trevligt sound som ändå behåller sin attityd vilket leder till att man känner sig både glad och cool när man traskar ner för gatan med detta i lurarna. Personlig favorit? “It’s not that, I’m just married to the cash flow”.

Caballero & JeanJass @ Dour Festival 2016 2017 2018 2021 | Dour Festival  2021 | 14+15+16+17+18 July
boysen in the kitchen whippin up some good

Cabellero & JeanJass – OSO / Hat Trick

Många ringer in till växeln på 020-MONDEO-GOT-HEAT och lämnar meddelanden, och det är alltid samma sak: Varför har jag inte tipsat om någon fransk trap? Ja, franska trapscenen är lite för mycket Grime eller Pop för mig (vad jag har sett än så länge). Men denna månad så råkade jag hitta dessa två belgare, och de rappar på franska, så det måste väl vara okej? En jävla massa låtar har de gjort i alla fall, och jag tycker att varenda en är värda en lyssning. 19 + 18 spår dubbelalbum för alla trapheads. Mycket trevlig lyssning på ett språk som är som designat för att rappa. Tack boys!

AJ Tracey - Flu Game review: plenty to boast about | Evening Standard
AJ Tracey hyllar basket-MJ med bangeralbum

AJ Tracey – Flu Game

Detta behöver knappt introduceras, men om ni har missat det så finns det en jävla massa AJ Tracey att insupa. För mig är AJ Tracey on top of his game nu och bär väl tillsammans med bossen Skepta upp den brittiska trapscenen från en utomståendes perspektiv. Kul att se NAV med på ett av de bättre spåren, och genomgående hög kvalitet på allt. We eatin!

Visst, jag nämnde inte ens Slime Language II, men jag utgår från att man har koll på Young Thugs Young Stoner Life om man gillar trap nog för att läsa hela vägen ner hit. Jag uppskattar såklart hela albumet men om jag ska vara ärlig är jag lite trött på (främst) amerikanernas misogyna bars. Tror inte att deras åsikter är misogyna egentligen, men jag hade gärna hört andra teman än ‘fucking hoes’ hela tiden. Någon som känt samma?

Som vanligt, tack för att ni läste <3

Published
Categorized as trap

new music march

https://thefader-res.cloudinary.com/private_images/w_1440,c_limit,f_auto,q_auto:best/1B3A4312_apfvfh/lil-berete-gen-f-toronto-rapper-icebreaker-interview.jpg
Lil Berete reppar upp

Lil Berete – Icebreaker 2

Torontorapparen Lil Berete rappar likt många andra om ett hårt liv på gatan på hårda beats med mycket piano och gitarrer. Han lyckas med en mycket trevlig röst och ett flow utan anmärkningar att leverera ett album som platsar på den internationella hiphopscenen med Icebreaker 2. Soundet blandar klassiska gangsterrap-sound med moderna hooks och afrikanskt gung. Lyriken är typisk, men lagom mycket av all tematik, det känns aldrig onödigt våldsamt, misogynt eller bara allmänt bängt.

Jag ser fram emot en ljus framtid för denna unga talang då han visat på en tydlig utveckling genom alla släpp sen sin entré på scenen som 17-åring 2018.

https://is1-ssl.mzstatic.com/image/thumb/Music123/v4/81/d2/17/81d2177d-8fc4-dbc2-7b5c-4a23fa65914d/pr_source.png/800x800bb.jpeg
KazOnDaBeat tar en välförtjänt dryck

KazOnDaBeat – Mirrorz

KazOnDaBeat är berlinproddaren som sätter sitt namn på alla sina låtar, och släpper omvända album där varje låt är hans produktion men med olika rappare. Mycket trevligt koncept som jag självklart står bakom förevigt. En go grej med att lyssna på tyska rappare och producenter är att det knappt går att hitta någon information om dem. Med andra ord är det bara vad jag tycker som jag kan dela med mig av.

KazOnDaBeat är en kvalitetsstämpel för mig och även om han har en enorm bredd i sina produktioner så släpper han ytterst sällan missar, och han får alltid en specifik touch på sina produktioner som doftar av hazed up modern raw trap shit, precis vad vi gillar. På Mirrorz visar KazOnDaBeat hur han kan mjölka ur något speciellt men ändå tryggt ur flera av Tysklands mest intressanta akter, och nästan hela spektrumet av hans bredd är representerat i låtarna. Extra ++ för ultrasofta two step-dängan tillsammans med LAYLA.

https://f4.bcbits.com/img/a2004908254_10.jpg
albumomslag för 44808 – Nexus

BABYLON MAYNE, donvtello, Opti Mane – 44808 – Nexus

När vi ändå är i Tyskland så tänker ni såklart, “Hur är det egentligen med tysk memphis rap och phonk?”. Svaret är att det är sjukt bra, mycket pga de här killarna som gör 44808-serien. Soundet är helt i linje med genren, prodden, flow och hela viben är förvånandsvärt hög kvalité och tilltalande. Lyriken är på tyska. Detta är alltså en guldgruva om man diggar soundet och vill ha lite switchup. Bästa låten Uhlandgangslang är nog min mest spelade låt under mars, behövde den råa energin som de spottar på den låten!

Stig Brenner tar ett riktigt gött bad

Stig Brenner – Hvite Duer, Sort Magi

Vårt efterblivna grannland är blessed med en mycket begåvad man mest känd som Unge Ferrari. Han är under ständig utveckling och utan att helt gå över till att bli den kanske mer seriösa artisten Stig Brenner, så är han nästan där nu när han släpper detta otroligt tilltalande pop-trap albumet. Här visar han tillsammans med sin producent Filip Kollsete att han är så mycket mer än Unge Ferrari, att han skriver med omtanke, och att han väljer att lägga ännu mer tid på sina dynamiska låtar istället för att som många andra trapartiser satsa på kvantitet.

Nu har inte unge ferrari vart en trapartist på länge och har visat på starka popinfluenser ett par år, men i detta album visar han att han är en kvalitetsmusiker, och varje låt är värd en riktig lyssning!

Denzel Curry x Kenny Beats - "Unlocked" (Video) | JAYFORCE
Kenny Beats och Denzel Curry i tankesmedjan

Bonus: Denzel Curry & Kenny Beats – UNLOCKED 1.5

Detta album är nog lite väl speciellt om man inte redan tycker om originalalbumet UNLOCKED, men jag tyckte ändå att denna reimagination av mästerverket var för spännande för att inte skriva om. Vi får 8 stycken nytappningar på låtarna från originalalbumet och det handlar om strikt non-original shit. Jag tänker inte försöka beskriva detta i ord men jag rekommenderar starkt den äventyrslystne lyssnaren att sätta på albumet på nästa promenad och lyssna in.

Tack för att du läste!

Published
Categorized as trap

2021 so far

Jag har lite svårt att ta på stämningen där ute i landet, hur mås det egentligen? Det lunkar på va? Det känns som att de kollektiva känslorna som har vart så populära att tolka under pandemin nu har svalnat av och transformerats till ett kollektivt lunk. Kanske är det det där nya normala som predikats, kanske är det bara att vi har slutat uppdatera oss vad som ska hända sen och gått tillbaka till att leva i nu, vilket vi lyckas göra bättre än någonsin. Jag har i alla fall spenderat min nyfunna tid i nuet till att lyssna på ny musik, och tänkte därav presentera mina upptäckter här.

Med mer tid ensam i hemmet så krävs lite annan musik än den som passar sig till att tagga till på spårvagnen eller lyfta en förfest till skyarna. Jag tror att musiklyssnare som du och jag har ofrivilligt och helt medvetet lyssnat mer seriöst på musik den senaste tiden, mer aktivt och kanske till och med mer kritiskt. Dock så ser jag ingen riktig effekt av detta än på musiken som släpps, trender har hållit i sig ganska stadigt under hela 2020 och in i 2021. Dock så blir det ju skillnad i konsumtionen, i alla fall för mig. Jakten på den perfekta trapbangern har bytts ut mot en längtan till att känna mer känslor än bara partymode, vilket jag mycket väl har fått göra med låtarna i denna spellista. Låt mig presentera.

Annan känslosam stund: avskedet av mondeon

Släppet som imponerat mest på mig på senaste tiden måste vara slowthais album TYRON. slowthai är britten som kan leverera topp Grime, bra trap vibe och även r&b-känslor under ett och samma tak, allt paketerat på ett sammanhållande och originellt sätt med perfekt leverans. Albumet tar in en del stora features som Skepta, A$AP Rocky och James Blake, och jag får nog som många andra erkänna att det var det som drog mig till att lyssna en extra gång. Jag blev inte besviken, och kommer efter detta att lyssna med spända öron på allt som kommer signerat slowthai i framtiden.

slowthai

Separationsångesten från EU kanske har gått hårt på britterna annars, för jag tycker att det släpps ovanligt lite bra grime och brittisk rap just nu. Det känns som att de gått in sig lite i samma spår som det har varit ett tag, ett gäng grabbar går in i studion och spottar fire bars på ett stenhårt beat. Absolut det är fint men jag känner att jag vill ha något mer, och med mer menar jag inte bars om tjejer på ett dancehall beat. Sveriges hiphop-scen är lite som engelska hiphopscenen var för några år sen, och jag hoppas att några kreativa själar kan blåsa liv i dem båda snart, inte minst den brittiska scenen brukar ju vara väldigt uppfinningsrik så jag gissar på att grejer är på gång som jag inte hunnit snappa upp än.

Kungarna av grime, på bröderna skeptas (mitten i mössa) och jmes (vänster) skivbolag BBK

Jag ska inte klaga allt för mycket dock, det kommer bra låtar ibland, vilket recept de än följer. På brittiska scenen är en av de som kan leverera vad som känns lite fräscht inom grime just nu Central Cee, och jag tror att han kommer att vara med bakom spakarna, vad som än händer med scenen framöver. På svenska så har vi sett första fullängdaren från Maxi, och den har jag väntat på länge. Maxi är en av de mest intressanta rösterna och producenterna (då som Greener) som jobbar tillsammans med det alltid framåtsträvande TV FEH. Jag uppskattar det han gör för att även om det känns nytänkande för att vara Sverige så är det väldigt välgjort, med melodier och produktioner som hade kunnat vara på radio, om han inte valde att vara så artikulerande i sitt grova språk. Lines som ’hon skicka bilder sa att hon vill busa, knulla och jag spruta som en kulspruta // suger på hennes tuttar dom är utsökta, snacka skit om maxi ni blir hemsökta’ på ett relativt soft beat. Även om detta inte är lika misogynt som många andra rappare så känns det som att det hits different eftersom språket blir vardagligt på ett annat sätt. Hur som, albumet är riktigt fett och jag hoppas att detta kommer att leda till att Maxi vill släppa mer musik i framtiden, för jag tror att han sitter på oändliga kataloger av bra grejer.

Maxi

Ivory och ODZ-spinoffen MIVAS släppte i slutet av 2020 plattan SKORPIONERNA, och följde upp med en deluxeversion i början på året. Jag tycker att det är värt en lyssning då det har något, och Simon Superti gör riktigt trevliga produktioner även om hans prod-tag kan vara lite i jobbigaste laget vissa gånger. Mycket dancehall beats och låtar om tjejer som dansar, levererade av två riktigt trevliga låtskrivare och röster. Mona Masrour har också släppt ett album, SCENER, och tar texterna till en ny nivå med känslosamma historier berättade i välskrivna rim. Allt är inte helt min vibe men detta album, främst producerat av Nisj, är sjukt bra gjort och verkligen crème de la crème av denna våg av svensk rap gone radiomusik som vi nu upplever ute i landet.

Mona Masrour

Jag tror inte de stora rapparna i landet är speciellt ledsna att jag inte alltid vibear med deras musik, det är ju knappast skrivet till mig. Men det finns ändå de som gör lite mer spännande saker, och även om allt som görs i svensk hiphop redan har gjorts på många andra ställen, så blir jag glad när man hör Yung Hannes sjunga och rappa med munnen full av saliv för att testa en ny infallsvinkel som jag välkomnar. Än är det lite för dåligt för att vara bra, men när det väl blir bra då finns det så mycket plats för det i min spellista som få andra i Sverige kan fylla upp just nu. En annan som blåser lite nytt liv är som så ofta Yung Gud, eller numera bara Gud, som har gjort musik tillsammans med Yemi. Jag fattar inte riktigt varför inte Yemi inte blir större, kanske är han för långsam och seriös med sin musik. För allt han gör känns proffsigt, han meckar beats och sätter toner till hela album. Den nya låten med Gud kan hinta om att de tillsammans arbetar på ett album, som kanske är precis vad han behöver för att komma in i rampljuset lite längre än de 15 minuter han fick 2016.

Gud

Ett annat sätt att låta typ fräsch är att låta som det lät för länge sen, och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför Petrus låt 1000 skäl att fira låter som att den kommer från en svunnen tid. Men det gör den på ett skönt sätt, och även om den är lite cheesy så är det fint när en låttext kan tala till en och få en att må genuint fint i denna värld där allt verkar handla om våld, becknish, och gäris. Tack för det Petrus!

Petrus singelomslag

Jag är ledsen att säga detta, men det händer typ lite mer intressanta saker i trapvärlden i Norge och Danmark. Danska som språk är nog lite bättre lämpat för trap tycker jag i alla fall, och kanske kan närheten språken i mellan inspirera den norska scenen. Hur som är jag inte jättebevandrad på vad de sysslar med där borta, utan bestämde mig bara för att lyssna in lite vad som är på tapeten. Jag blev inte besviken! I Danmark hittade jag lite skön känslosam trap från Gobs med låten Elskede och i Norge har precis KILL GINGER hittat in på listorna med egenproducerade låten tårer blir till is. Ska bli spännande att fortsätta hålla lite koll och se vad vi kan hitta i framtiden!

KILL GINGER är, som tur är, ginger

Vad gäller norge (liten bokstav med flit) så finns det spännande akter och artister att följa för att konsumera riktigt trevlig musik. Delara är en tjej som släpper låtar på både norska och engelska, och hennes nya låt Shark Tank landar precis i den göttiga gråzonen mellan rnb och poppigare trap. Detsamma gäller min personliga favoritföljetång Ash Olsen som tillsammans med Malte fortsätter att droppa bomber, denna gång i form av WILDIN’.

Delara

Oftast lyssnar jag som bekant mest på hiphop från den internationella scenen, men nu i början på 2021 så tycker jag tyvärr att det mest intressanta som har hänt är Lil Uzis pann-piercing. Dock så finns det såklart alltid några låtar som sticker ut, och denna gång fastnade jag för Ufo361 feat MC Bonez (visserligen tyskt men beats från 808 mafia sätter internationell standard på allt) med 7, Young thug tillsammans med Meek Mill och T-Shyne med That Go!, Smokepurpp med Prom Queen, och rå hiphop från JID och Denzel Curry i form av Bruuuh (Remix). Ingen av dessa kräver väl någon vidare introduktion, men någon kommentar på varje låt får ni alla fall.

7: Ufo361 är en galen man, kanske tar över flaggan från Future som kungen av big trap hooks. Och på tyska slipper man må liiiite dåligt av tveksamma texter. Det är något med tysk trap och att många rappare har röster som nästan blir humoristiska när de kommer in på låten, veteranen Bonez MC är en sådan och det uppskattas!

That Go!:  I väntan på thuggers Slime Language 2 så får vi en fet turn up-singel med schyssta gäster.

Prom Queen: Smokepurpp har sagt att han ska ta över trapgamet 2021 och startar ganska starkt med PSYCHO (Legally Insane) som visar ett mångfacetterat sound. Bästa låten blir Prom Queen som flippar det gamla samplet från Wu tangs Tearz.

Bruuuh (Remix): Kanske 2 av de mest tekniska och intressanta rapparna i gamet idag är JID och Denzel Curry. När de går ihop på en låt så går det inte att säga nej.

Lil uzi….

Jag började texten med att skriva om att jag har börjat lyssna på mer trevlig och välgjord musik, och började sedan lägga ut om diverse trap och hiphop som kanske inte alltid passar så väl in på den beskrivningen. Så var är den bra musiken? Ja, till exempel så har bästa Sarah Klang än en gång visat att man kan göra ett old school sound låta modernt med hennes underbara röst. Fever Dream är andra singeln som ska leda upp till hennes nya album Virgo, som i hennes egna ord beskrivs som det sexigaste hittills. En annan artist som alltid levererar exakt det man vill höra när hen droppar en låt är Tash Sultana, som har släppt ännu en singel i och med Sweet and Dandy, ochin i listan åker den. En annan favorit att koppla av till på senaste är Hans Philips somendrøm. Har inte så mycket mer att säga om det förutom att COLORS-produktionen är sjukt bra och lyfter hela låten, testa lyssna på originalet.

Tash Sultana

Vissa artister likt Tash Sultana är mästare av sitt eget sound och ger oss gång på gång vad som förväntas på ett mästerligt sätt. Men många artister tar ibland en svängom och testar på helt nya sound, vilket oftare än sällan blir intressant och lyckat, eftersom det per definition blir fräscht om det är en bra låt. Ett spännande fall av detta är bbno$ som gått ihop med Diamond Pistols som släppte låten help herself (tack för tipset Max) som låter sjukt bra även om det är ganska långt från hans annars typiska raps med komediinslag.

bbno$

Sist men inte minst vill jag tipsa till alla lofi beats to chill/study to- junkies (och alla andra) om att den klassiska hiphopproducenten, djn och rapparen Madlib har gått ihop med den mångsidiga Four tet och släppt ett album som måste lyssnas från början till slut, Sound Ancestors. Albumet, som producerades samtidigt som MF DOOMs tragiska bortgång, fungerar nog som liten tröst för Madlib och hiphoppens värld, för det är verkligen riktigt bra. Det är en ultimat resa av beats med skits och originella vocals överallt, perfekt att promenera, jobba eller bara ligga på soffan och koppla av till.

Länk till spellistan igen.

Once again, om du läst ända hit, stort tack för din uppmärksamhet. Vi hörs!             

Published
Categorized as trap

mitt spotifyår 2020

Spotify Wrapped brukar för mig vara en väldig besvikelse då den musik jag har utforskat, påverkats av och reflekterat över årets gång sällan är den musik som jag har spelat gång på gång i ren bekvämlighet. I år var min statistik en kopia av en spellista med trapbangers som jag och Max satt ihop i början av året. För att verkligen ta med något in i musikåret 2021 så tänkte jag ta saken i egna händer och göra min egen subjektiva reflektion av vad jag lyssnat till 2020. Lyssna gärna på denna spellista som innehåller låtar jag skriver om nedan.

Spellista med bangers.

Mycket av den trap, hiphop och r&b som jag har tagit in över året har varit att likställa med popmusik som de flesta har hört, inte minst årets stora vinnare the Weeknd som i början av året släppte hit-täta After Hours, där de stora favoriterna också var producerade av popkungen Max Martin. En annan stor leverantör av hits var Lil Uzi Vert, som gav oss mer än sitt efterlängtade mixtape Eternal Atake (efter cirka 1 år av tweets om att de ska släppas ‘snart’), samt i form av ett mixtape med Future, Pluto x Baby Pluto, bland annat. Jag säger mixtapes till dessa släpp då de består av en kompott av många olika producenter och sounds, ett äkta albumsläpp istället kom från 21 Savage & producenten Metro Boomin som gav oss Savage Mode II med tillhörande skits av självaste Morgan Freeman. På tal om dunderhits så är en rappare som tagit sig från trapscenen ut på topplistorna DaBaby, som jag tror kommer att fortsätta göra viktiga features för att fortsätta sprida trapmusik ut i det nya folkhemmet. Får inte heller glömma att nämna framtidens hookmaskin Don Toliver som tillsammans med Cactus Jack släppte sitt stora breakthrough Heaven or Hell under 2020.

Lil Uzi Vert från sin Eternal Atake trailer.

Ingen av dessa artister var någon nyhet för mig, utan har spelats på min spotify ett längre tag. Jag gjorde dock några nya insikter, till exempel har jag spelat extra mycket tysk trap i år och där har jag blivit kär i berlingruppen BHZ och pumpat Ufo361 av samma stad. Jag har också länge saknat ett större utbud av kvinnliga trappers men blev i år frälst när jag hörde Megan Thee Stallions Good News och även om sexuella referenser inte är min föredragna tematik så ser jag fram emot mer bangers från henne och andra som går i hennes fotspår.

BHZ.

På svenska är det svårt att göra en lista om 2020 utan att nämna Yasin som kanske gjorde den starkaste mucken från häktet sen Gucci Mane 2016 (dock nu tillbaka i buren för stämpling av kidnappningen på rapparen Einar). Diggar speciellt att många av de nya låtarna efter att han lämnat gangsterlivet bakom sig har kärlekstematik, vilket känns fräscht för en annars typisk gangsterrappare. En personlig favorit från den svenska scenen som känns mer influerad av amerikanska trapscenen är Ivory, som bland annat har gått ihop med producenter från Malmöbaserade TV FEH på sitt mixtape RUSHEN. Mest framstående producenten från samarbetet är nog Simon K, som även har gjort flera bangers till frontfiguren för malmökollektivet, Snövit. Snövit själv har under året hunnit släppa mycket som gjort att han i mina ögon växt som originell producent och artist, mest kanske på albumet V. En annan fräsch fläkt på svenska hiphopscenen var BENNET som gick ner i studion tillsammans med bland andra LIOHN, och resultatet blev en perfekt kombination av bars och poppigt sound. 

Ivory.

Tyvärr ser trapscenen nästan varje år stora stjärnor slockna till följd av droger och våld, och två som har sett enorm framgång post mortem är Pop Smoke & Juice WRLD. Båda hade mycket projekt på gång innan de gick bort så vi har fått njuta av deras musik hela året, men förmodligen blir det inte lika mycket framöver. Deras hiphopminne vilar i frid för evigt, tillsammans med så många andra, i musiken de skapade åt oss.

Juice WRLD.

Något jag tror vi kommer se mer av framöver inom trapscenen är mer punkig rap, mycket likt det som Playboy Carti släppt i sitt sena men efterlängtade album Whole Lotta Red. Albumet har fått mycket spritt mottagande från fans och kan till mångas besvikelse låta low effort på grund av upprepade ibland hjärndöda oneliners och korta låtar med distade synthar och kickar. Hur som helst så kommer det med en ny nivå av DIY-aura för en mainstream trapper, som jag i just denna DIY-aspekt tycker känns som rivig punk. Jag uppskattar soundet då det passar för att få igenom trapgroovet med en undergroundkaraktär, men önskar dock att texterna tog till sig den rebelliska politiska attityden från punken och att artister vågar släppa borderline misogyni och knarkreferenser.

The Clash, punklegender.

När vi är inne på punkig hiphop med DIY-känsla får vi inte heller glömma att Yung Lean gjorde sin comeback med albumet Starz efter att ha kommit ut i flertalet tidigare väldigt ovanliga intervjuer. Precis som förra albumet Poison Ivy släpps det tillsammans med Draingang-producenten White Armor. En annan stark comeback efter 4 år utan soloprojekt gjorde Kid Cudi med sitt album Man on the Moon III: The Chosen, producerat av honom själv och bland många andra sin trogne partner Dot da Genius samt Billie Eilish bror FINNEAS.

Cudi och Dot.

Inte bara artister har återupplivats i år utan även trenden att återvinna melodier och även hela låtar har fortsatt se framgångar, något som jag spår kommer fortsätta allt eftersom problem med rättigheter och royalties kommer luckras upp och förstås bättre av branschen. Ett bra exempel är att 50 cent har återvunnit sina klassiska bangers inuti nya låtar tillsammans med nutida trapgiganter. Ett annat intressant exempel på detta är hur Fleetwood Macs låt Dreams blev populär igen efter att vibeskonnässören doggface208 gav världen hopp om ett bra liv mitt i pandemin med en longboardvideo ackompanjerad av sagda låt från 1977. Det som gjorde det extra spännande var att jag fick se videon på doggface genom reklam på instagram, betalad av Warner som har rättigheter till låten. Att kapitalisera på låtar från förr genom influencers känns som ett nytt sätt att tjäna pengar på musik som vi kanske kommer få se mer av i framtiden.

Doggface lyssnar på Dreams.

Något av det roligaste som finns är ju att lyssna på musik som ens vänner har gjort (vilket förmodligen är anledningen till att du läser detta) och detta har det också funnits gott om detta året för min del. Bland annat så följde Carl aka Nino Tares upp sin synthpop från 2019 med en till retrobanger, och jag blev känslosam av oak love till Peteris och Rasmus aka Juice projekt Lundhagen. Störst av allt var nog att Malte drog igång producentkarriären på riktigt tillsammans med Ash Olsen, och såklart vid sidan om släppte roliga och välproducerade låtar mest med JJ aka Vanilla John samt undertecknad.

Vanilla John, musik, sketcher och grafisk konst signerat Max the Visualstuff-man.

Sammanfattningsvis så tycker jag att 2020 har varit ett framgångsrikt år musikaliskt och om livescenerna öppnar igen under 2021 så tror jag inte att vi kommer se ett lika produktivt år framför oss. Dock så kan jag tänka mig att många artister och producenter nu sitter på stora bibliotek av bangers som väntar på att släppas i takt med att att världen öppnar upp igen. För er som har läst såhär långt kan jag också säga att det är liknande texter ni kan förvänta er här i framtiden, inte lika långa kanske, men jag som analyserar hiphop. För er som skiter i hiphop och av någon anledning läst detta så kan jag glädja er med att jag kommer att spela in en liten podcast med fokus på ny dansmusik i veckorna som kommer. 

Tack för att du läste, skriv gärna till mig med tankar och kommentarer, och stay tuned!

Published
Categorized as trap

Trapboi är tillbaka

Trapboi Mondeo – En minut på en timme

än en gång kan jag stolt presentera produkten av att dricka bärs med mina bästa vänner max, malte och robin.

för er som kräver en presentation av trapboi mondeo så är detta min rekreationella tolkning på modern trap, med influenser från artiser som future, skepta och RIN. jag hoppas ni, precis som jag, tycker att resultatet är lika komiskt som dansant!

klicka här för att höra låten på spotify

Published
Categorized as trap, trapboi